Ja då var det en vecka sen infernot skulle komma...Nu får den gott stanna där inne!Jag vill inte dela barnens födelsedag med ännu ett barn.Faktiskt inte!

Vi håller på och småfixar inför imorgon när det blir lite kalas för hela familjen.Barnen fyller ju fem år imorgon!Helt otroligt....Ska njuta av detta året som kommer..snart är de obstinata sexåringar;)

Nä skämt och sido....De är så perfekta som de är.Hur de än blir och hur de än "väljer"(vissa saker tror jag man inte väljer,det bara blir så) i livet så kommer jag älska dem.

Min kärlek har de!

Sambon och jag blir ju också firade imorgon...Sambon fyllde den 12:e mars och jag fyller den 31:e mars...(huga!!!29 år..gamla tanten nu ju;))

Hur i hela friden kan det bli så mkt pindelväv i taket på 3 månader????Vi dammsög och höll på strax innan jul,men nu!!!Ser ut som ett bostadsrätt för spindelväv ju...Och jag orkar inte ta itu med det....Jag håller mig till det som finns på marknivån.

Gästerna får ignorera eller gå.

Ska fixa ihop en sockerkaka oxå av det chokladiga hållet.....Lägga ihop den med vaniljkräm emellan och dekorera den med lite chokladgrädde och vanlig gräddde imorgon!Lite annat pynt blir det med såklart,men detta är bestämt så långt iallafall.Barnen har önskat sig chokladtårta nämligen,och jag som aldrig gjort det.Jag är fantastisk på att göra glasstårtor men annars är jag nog rätt så mkt nybörjare på det här med tårtor.Som tur är att jag har naturlig fallenhet för det här med mat och bak.Lite skryt med.Kan behövas ibland.

Ja ingen bebis idag och imogon har jag inte tid.

Vi ska väcka barnen med födelsedagssången(såklart)med paket och varm choklad i deras sängar.Det är ju inte överdrivet med paket,men ändå så det känns bra och lagom....Sen ska vi gå ut i vardagsrummet och där ska deras nya cyklar stå med fina rosetter!!!!

Sen blir det frukost.Efter det ska vi till "Lekhuset" och svettas lite.Sen hem och mysa och laga hemgjorda hamburgare och sen kommer gästerna.Myspys blir det!

Våffeldagen idag!Ska erkänna att vi ätit det redan...tre gånger i år....

Men kanske tar vi oss en våffla idag med.....

Nån som är sugen?

Tårarna rinner sakta nerför kinden.

Längtan rinner över  likt ett vattenfall.

Hjärtat brister i bröstkorgen.

Kom nu ut!

Är så glad för alla andra som får sina små,Jag är faktiskt överlycklig!

Dessa små liven som man bara kan beundra och beakta.Det är så härligt och jag vet att de är så lyckliga!Och jag är också lycklig,men ändå så olycklig,

Hade lite hopp i morse faktiskt.

Vaknade 05.24 och hade så ont i magen!

"NU" , tänkte jag.Nu j**lar.DET ÄR MIN TUR!

Jag gick in i sovrummet för att försöka sova en liten stund till.Trött var jag!

Vaknar sen vid åtta tiden och sen var det inget mer alls.Inga värkar!Ingen ond smärta.

Hur man man längta efter smärta så...?

Hur kan man längta så efter smärta...?

Smärta kom så jag vet att nu är det min tur!!!

Det får absolut inte komma någon bebis på onsdag!!!!

Det får inte ske!!! Tre barn och alla fyller år den 26 mars!

NEJ!!!!Snacka om att man känner sig stressad!

Ingen bebis än. Inga känningar alls iheller för den delen.

Halkade på en isfläck idag och benen for isär.Aj som******** vad det gjorde ont!!!!Sambon höll i mig som tur är ,annars så hade jag nog behövt en ambulans.

NU gör det ONT som F*N fortfarande och jag har nog insett att nattsömnen blir lidande.

Igår kväll var vi bortbjudna och en stackars kille har en jätteknepig tjej alltså!(Min kusin oxå)

Hon blev sk**sur över att han inte stannat hemma en påskafton och haft tråkigt helt ensam när hon jobbade till 21.00

Öhhhhhh???

Vad är problemet egentligen.Hon är oxå gravid(2 månader kvar) men totalvägrade att få lift hem av ngn trots foglossning som jag vet att hon har rejält ont av.Så hon gick 6 km hem i iskall snövind(de bor mitt i en åker utan ngt lä överhuvudtaget.Ni som bor i Skåne vet!!)..med foglossning bara för hon vart sur på killen.

Till saken hör det att hon visste om det sen innan.Och ändå blir hon så sur.

Herregud vad konstiga människor det finns.

Inte ens jag som också kan vara på ett fasligt humör hade blivit sur över något sådant.

Hade jag jobbat och sambon åkt i väg till vänner som man har en lång historia med(typ hela sitt liv) så hade jag blivit glad bara!Och inte hade jag tackat nej till skjuts.

Men men det ska finnas människor till allt.

Men det förstörde lite av stämningen som varit väldigt trevlig innan.

Idag har vi varit hos mamsen och hennes man.GOD mat(mamma är kock)

och trevliga Österlen som är helt oslagbart en solig dag när det är konstrunda och allt!

MMMMYYSIGT!

Nu ska jag försöka väcka liv i mina fogar lite....ajajajaj vad de gör ont.

Snart är det över...

GLAD PÅSK ALLA PÅSKHARAR OCH PÅSKKÄRRINGAR!

Nu sitter man och deppar igen, när man ska vara glad och se fram emot påskbuffé och mys med att färga ägg o.s.v

Ingen bebis än.

Kommer ingen idag känns det som.

Ja vad gör alla människor på påsken?

Läser verkligen alla deckare och äter marsipanägg?Går alla på konstrundor på Österlen?(det är mysigt!)

Det jag tycker är lite lustigt denna påsk är att alla säger att påsken är "sssååå tidig iår"Men eftersom jag och barnen fyller år i slutet av mars så kan jag helt ärligt säga att så himla tidig är den inte.Man kan säga att jag fört lite statistik över det hela och det är många ggr påsken varit innan jag och barnen fyllt år.Alltså är kontantan av det hela att när påsken kommer i mars så är det fullt normalt!!!Och även om den kommer i april....faktiskt!!

I know..Gissa hur många ggr jag fått påskägg istället för födelsedagspresenter(kan man inte få både och lixom???)

Bebben leker nu val i magen...eller sjöorm.

Coolt om det kom ut ett litet loch ness-monster!!!

Nä tror inte det va......en fin söt bebbe som är frisk vil jag ha.Mest frisk.

Nu ska jag försöka locka ut sambon från sovrummet.Jag misstänker att han gömt sig därinne pga mitt stråland humör...hehehehhe hrrmmmm!

Ja nu är denna dagen snart förbi...hockeyn var S*K*I*T......Malmö förlorade mot Rögle.......

Ingen bebis än,men jag är på ett fasligt humör alltså!

Känner mig som en eldsprutande drake *ggrrrrr*

Först glömmer sambon lista+kort i morse,så jag fick snällt åka och handla ändå.Hade sett fram emot att slippa det för en gångs skull.

Sen tyckte barnen och sambon att vi skulle köpa hem hämtmat idag,dvs pizza...*blärk*

Urk tyckte jag och började kolla upp möjligheten att om nån sushibar var öppen för jag e grymt sugen på sushi hela tiden.Det var det enda jag kunde äta när jag måde illa utan att ..ja ni vet...(och det höll i sig i 30 veckor...)

Men inga vettiga ställen var öppna.Det blev den lokala pizzerian och en grekisk sallad till mig....det var ingen hit....salladen smakade diskvatten(jag tror det iallafall),tomaten var för mjuk,gurkan besk,brödet blött....kort sagt så var det blääääh!Jag fick gå och hämta det själv med trots diverse kramper som jag låg och försökte vila bort. *morr*Sitter och surar nu över att jag slösat bort ett tillfälle på hämtmat på detta äckliga....Försöker ju låta bli sådant....och äta nyttigt....dock ej banta,men inte lönt att lägga till sådana vanor när man vill gå ner diverse kg sen....Ja ni märker ju hur glad jag är!!! *not*STACKARS sambon var nedstämd och bestämde sig för att gå på promenad.Jag blir så sur när han e på sånt humör...(det finns inget mellanting just nu,ingen går zon..bara rött eller vitt)Han har ju bara diskat,dammsugat,moppat och städat badrum....och jobbat idag....Jag har ju faktiskt slöat,haft diverse krämper,gjort Janssons frestelse och potatisgratäng(till imorgon) och handlat mat.Druckit kaffe och ätit leverpastejknäckebröd med tomat på.Det blir våfflor i kväll redan med vanilj glass och nu upptinade björnbär och hallon.Gott hoppas jag.Nu ska jag fräsa lite åt en kudde istället.Inatt vill jag bli mamma igen..SNÄLLA!

Graviditetsbeskedet kom som en chock sommaren 2002,men min sambo och jag fattade snabbt det gemensamma beslutet att det inte kunde bli bättre egentligen.
Lyckliga och ovetandes om vad som egentligen hände därinne i kroppen var vi på inskrivning och allt flöt fram som i en dröm.
Vecka 18 var det dags för vårt första ultraljud och spända av förväntan gick vi dit med våra hjärtan i halsgroparna.
Äntligen skulle vi få se vårt barn.Vi hoppade nästan fram av förväntan när vi gick i från bilen tilll MVC.Rund om magen och stolt som värsta hönsmamman la jag mig på britsen,väldigt förväntansfull.
Barnmorskan sprutade kallt geg på magen och började undersökningen. Hon var tyst i nästan en minut och sen hmm:ade hon lite och sa
 "-ja du Helena.Ser du vad jag ser?Det är två foster här.Där är en och där är en."
Sen tittade hon på mig och jag låg där alldeles iskall och djupt chockad,Det var inte vad jag väntat mig!Sakta började tårarna rulla ner för kinderna.Hon började berätta om vad som var vad på den suddiga grå-svarta bilden och jag minns att jag hörde det som om det var långt bort.Min sambo kramade min hand hårt och hur han reagerat egentligen brydde jag mig aldrig om att se efter.Så chockad var jag.Vi fick  några bra bilder och gick sen ut.Benen kändes som bly och jag torkade tårarna.Hur skulle jag nu vara.Glad eller bara allmänt förvirrad.Jag körde min sambo till jobbet och sen körde jag till mitt eget jobb.Där möttes jag av min fina kollega som naturligtvis undrade hur det hade gått.Jag gav henne bara pappert med alla måten och hon läste och nickade lite tills hon kom till slutet av sidan där det stod att det var en tvillinggraviditet.Hon tappade ansiktet totalt och frågade efter en stund hur jag mådde.
"-Jaaa..."svarade jag"-Jag vet inte riktigt..."
Resten av dagen är bara suddig.Jag minns inte hur den var egentligen.Dagen efter hade jag förlikat mig med att jag faktiskt skulle bli tvåbarnsmamma på en gång och kände mig väldigt unik och speciell.Den känslan hade jag resten av graviditeten.Jag var aldrig olycklig eller orolig på ngt sätt..Jag blev sjukskriven femtio procent i vecka 23 och det var rätt så skönt då ryggen strejkade och magen var rätt så stor redan.
Nästa läkarbesök i vecka 28 kände jag mig illa till mods och försökte förmedla min känsla till läkaren.Jag kände inga sammandragningar alls.Läkaren gjorde en mätning på cervix och upptäckte att jag öppnat mig.Så det var bara att åka in på förlossningen.Väl inne på förlossningen togs vi emot av en jättetrevlig läkare som undersökte mig och sen blev jag inlagd på BB avd 3 på KK MAS.Där blev jag liggande i några dagar och jag måste säga att det var nog den tråkigaste tiden i mitt liv.Jag var på den ena undersökningen efter den andra och det upptäcktes att min tvilling 2 inte växt som den skulle och flödena var inte bra.Tvilling 1 var ok men farligt nära gränsen.Efter några dagar blev jag utskriven efter mkt tjat från min sida, då jag inte kände något alls.Med stränga order om att ligga till sängs nästan hela tiden(toalettbesök var ju ok) fick jag åka hem.Jag är djupt imponerad av mig själv så här i efterhand, då jag var väldigt duktig på att vila och inte ha en massa projekt som jag brukar ha.
Jag var och mätte flödena två gånger iveckan och hos specialistmödravården efteråt.Tvilling 2:s flöde blev bara sämre och sämre och tvilling 1 var farligt nära med.Det blev till slut planerat snitt, då det var risk för tvilling 2:s liv om det blev en naturlig förlossning.Den 26 mars,jag var i vecka 37+6,  var det dags och jag var så rädd!Inte för operationen i sig,utan för att jag kanske skulle bli en dålig mamma.Jag var inte beredd tyckte jag.Klockan 06.00 var vi på förlossningen på KK Mas och togs emot av en jättetrevlig barnmorska som heter Grace.Efter en stunds väntan blev katetern satt och det var inte så hemskt som jag troddde det skulle bli.Jag har jobbat inom äldrevården och alltid tyckt det sett så hemskt ut med kateter.Sambon fick gröna kläder och en stor lapp det stod "pappa" på.Jag hade i min envishet inte tagit av mig min BH,men nu var jag tvungen till det.Sambon tog den i fickan och där låg den hela dagen.Vi åkte i hissen till OP3 och där blev jag frisserad och mottagen av en väldigt trevlig narkosläkare och en läkare som jag träffat rätt mkt under mina besök hos Spec.MVC.Det kändes så tryggt!Sen får jag till min förvåning träffa en förälder från förskolan jag jobbar på.Det var kul.Bedövningen blev satt och jag kände ingenting.Det var otäckt då jag hade svårt att andas.Hela kroppen försvann.Armarna var helt borta.Det var jag inte beredd på.
Narkosläkaren babblade på om hur hans fru börjat plantera en massa när hon var i v.41 och plötsligt hör jag det vackraste ljud i hela världen.
Min underbara sons första skrik.Jag minns att jag var helt tårögd och nu väntade jag spänt på nr.2
Min dotters första skrik var inte så starkt som sonen,men gud så vackert!Det första jag får höra är läkarens kommentarer om hennes vikt som är mindre än de trodde.Narkosläkaren lugnar mig och säger att hon duger precis som hon är.Min sambo är nu försvunnen och sen fattar jag ju att han är ju med våra barn såklart.Jag får efter undersökningar (och de får även suga ut  fostervatten från dottern) hålla min son för första gången.Han är så vacker att jag tappar andan.Sen får jag hålla min dotter och hon är också så otroligt vacker.Jag översvämmades av känslor.Nu var jag ihopsydd och klar.Jag var på väg upp till uppvaket och får se ett bekant ansikte till.En f.d pojkvän jobbade tydligen också där.Tur att man skildes som vänner.
På uppvaket ligger jag och fryser och det kittlas överallt.Jag får ligga där rätt så länge,men långt om länge återförenades jag med min familj.Det fanns tydligen inte plats på BB förrän på eftermiddagen.Min sambo berättar att han suttit med barnen i famnen hela dagen.Min son vägde 2760 g och var 48 cm lång och min dotter vägde 2325 g och var 47 cm lång.Jag var uppe och sprang efte några timmar och fick mycket skäll föt det.Så pigg skulle man inte vara minsann!Två dagar efter var mitt hb nere i 65 och jag fick 4 påsar blod.Jag var så trött att jag inte ens kunde sitta upp.Men efter 4 påsar blod var jag mitt vanliga jag igen.

Min son växte till sig snabbt och var snart en söt liten köttbulle med det allra härligaste skratt som han fortfarande smittar hela familjen med.Min dotter är nu fullt normalstor,men smal och snärt,smart som få!!!.Snart fyller dem fem år och jag kommer aldrig någonsin glömma dagen då de föddes.Det var då livet startade på riktigt!

Ja jag vet att dagen nästan precis börjat och att mycket kan hända än,men jag tror verkligen inte att det blir någon bebis idag.

Vi fick lånelöfte igår på en massa pengar....

Lite läskigt att banken tyckte vi kunde ha det.

Snön vräker ner här nu och jag har inte ens klätt på mig än.

Jag är så glad att slippa vara höggravid på sommaren!

Nu har det övergått i regn istället.

Kom på en sak som jag uppskattar så med både senvåren och sommaren....regnet...OM det inte kommer hela tiden såklart.

Förra sommaren var ju ingen hit!

Skriver mer sen.Nu ska jag glo på snöregnet och dricka en kopp kaffe.

Tjingeling....

Ingen bebis än...

Inga känningar iheller idag.Fast jag haft hela dagen uppfylld med shopping och mysiga barn.

Vi började lugnt med frukost och sen klädde barnen på sig allt och gick ut(?)

Jaha där satt jag i pyjamas och undrade varför jag kände mig så ensam helt plötsligt.

Men sen kom de in med dunder och brak och då var det inte lika ensamt längre...

När vi går hemma och skruttar alla tre så blir det en slags symbios som om vi satt ihop.

Vi gick ner till centrum och shoppade lite till deras födelsedag nu på onsdag.Hittade så fina kläder till alla tre...åhh blir så sjuk..men med en sambo som valt yrke inom omsorgen och fattiga jag så.....

Det blev en god fika på Palmblads och en stund på lekplatsen med.

Usch jag blir helt gråtfärdig!Mina barn blir 5 år!!!

Var har dessa underbara 5 år tagit vägen???

Den dag jag skulle kunna uppleva om och om igen är dagen då de föddes(min lilla S och J)

Det var ju då livet började på riktigt!!!

Snön är nästan borta!

Jag längtar tills det blir varmare nu och våren är här på riktigt!!!!

Jag ska ju gå långa promenader och mysa.

Det bästa med våren är:

*solen,ljuset..

*nya fräknar

*kärleken

*vårkänslorna;)

*grön färg i massor!!!

*träden

*fåglarna

*primörerna

*babyboom i djurvärlden,alla dessa söta små fågelungar som piper runt.

*tulpanerna...

*glassen

*att man känner sig friskare!Och barnen med!

*blomsterlivet

 *slippa vinterkläderna!!!

Det negativa med våren,iallafall senvåren e alla (läs:mina)vinterbleka ben och armar.

Saneringen av diverse behåring som vintern så fint döljt!

Man har ingen ursäkt längre att ligga under den där pläden och glo på film längre.

Jag är egentligen höstmänniska,men nu ska jag inte klaga mer.

Ingen bebis som vill ut..den vill bara trycka ut sig genom höfterna!

Den kommer i morgon!Då har de lovat snöstorm så då blir fint att köra till Ystad.